Skärtorsdag -95
Jag kom att tänka på hur påsken såg ut för mig och min kära syster när vi var små. 1995 var jag elva år, lagom gammal för att styra och ställa över min syster som då var 7 år gammal. Vi började oftast efter frukost, då mamma hade kokat en massa ägg och ställt fram färg och "äggvästar". Kommer ni ihåg dem? Man satte en sådan väst runt ägget och kokade det sedan... om jag inte minns fel. Då fick du ett fint ägg med ett litet sött motiv, haha.
Där satt vi i alla fall och målade och ritade på äggen. Ibland var pappa med, han gjorde ett litet hål i "botten" och "toppen" på okokta ägg och blåste ut äggvitan och äggulan. Sedan målade jag och Jessie dem, medan mamma band fast sytråd i ägget på något sätt. Blev säkert jättefint, och hängdes upp i påskriset sedan.
Sedan kommer vi till det roliga. Jag och Jessie ritade en massa "Glad Påsk-kort", med kycklingar, ägg, påskharar och påskärringar och svarta katter på. Dessa lade vi i en fin liten korg. Efter det klädde vi ut oss till påskkärringar och mamma tog en massa foton på oss. Efter det, ja då släpade jag ut Jessie på en runda i grannhusen där vi knackade dörr, sjöng en sång och gav ut påskkorten vi ritat. I vår repertoar ingick bland annat: "Gullefjun", "Bara för jag äter mask" och "Jag är en vanlig kanin". Tror nog vi sjöng kanon eller stämmor på någon också. Haha. Sedan kom vi hem med hela korgen fylld av godis och proppade i oss efter allt vårt slit.
Jag kommer ihåg att jag läste sagor och berättelser om påsken för Jessie, bland annat några som handlade om Skärtorsdagen. Det är ju den dagen då häxorna flyger till Blåkulla för att dansa med djävulen och hans anhang. För att göra det lite svårt för häxorna gömde man förr i tiden sina kvastar och redskap, målade kors på dörrarna till ladugårdarna och stängde igen skorstenen, tände eldar och sköt med gevär i luften. Skärtorsdagsnatten var också den natt då Judas förråde Jesus och enligt svensk folktro var det också natten då alla mörka krafter släpptes lösa. Man visste inte riktigt om man skulle tro på det där, det lät ju lite läskigt.
Det tyckte säkert Jessie var mycket spännande, och tyckte hon inte det... så struntade jag i det. Lyssna skulle hon i alla fall. Haha. Vi slutade väl med det här sjungandet hos grannarna när vi började tycka det var jobbigt och pinsamt, men jag undrar om det finns ungar som fortfarande gör så. Vet inte ens om jag hade vågat släppa iväg mina barn till okända människor så som världen ser ut idag... Men skoj hade vi alla fall!
Inatt ska jag hålla utkik efter häxor på flygande kvastar när jag går hem från Tivoli.
Puss!
Där satt vi i alla fall och målade och ritade på äggen. Ibland var pappa med, han gjorde ett litet hål i "botten" och "toppen" på okokta ägg och blåste ut äggvitan och äggulan. Sedan målade jag och Jessie dem, medan mamma band fast sytråd i ägget på något sätt. Blev säkert jättefint, och hängdes upp i påskriset sedan.
Sedan kommer vi till det roliga. Jag och Jessie ritade en massa "Glad Påsk-kort", med kycklingar, ägg, påskharar och påskärringar och svarta katter på. Dessa lade vi i en fin liten korg. Efter det klädde vi ut oss till påskkärringar och mamma tog en massa foton på oss. Efter det, ja då släpade jag ut Jessie på en runda i grannhusen där vi knackade dörr, sjöng en sång och gav ut påskkorten vi ritat. I vår repertoar ingick bland annat: "Gullefjun", "Bara för jag äter mask" och "Jag är en vanlig kanin". Tror nog vi sjöng kanon eller stämmor på någon också. Haha. Sedan kom vi hem med hela korgen fylld av godis och proppade i oss efter allt vårt slit.
Jag kommer ihåg att jag läste sagor och berättelser om påsken för Jessie, bland annat några som handlade om Skärtorsdagen. Det är ju den dagen då häxorna flyger till Blåkulla för att dansa med djävulen och hans anhang. För att göra det lite svårt för häxorna gömde man förr i tiden sina kvastar och redskap, målade kors på dörrarna till ladugårdarna och stängde igen skorstenen, tände eldar och sköt med gevär i luften. Skärtorsdagsnatten var också den natt då Judas förråde Jesus och enligt svensk folktro var det också natten då alla mörka krafter släpptes lösa. Man visste inte riktigt om man skulle tro på det där, det lät ju lite läskigt.
Det tyckte säkert Jessie var mycket spännande, och tyckte hon inte det... så struntade jag i det. Lyssna skulle hon i alla fall. Haha. Vi slutade väl med det här sjungandet hos grannarna när vi började tycka det var jobbigt och pinsamt, men jag undrar om det finns ungar som fortfarande gör så. Vet inte ens om jag hade vågat släppa iväg mina barn till okända människor så som världen ser ut idag... Men skoj hade vi alla fall!
Inatt ska jag hålla utkik efter häxor på flygande kvastar när jag går hem från Tivoli.
Puss!
Kommentarer
Trackback
